Jag och mitt Brobergshjärta tog en promenad till Zinken igår. En match, en trumma, många flaggor och ännu fler Brobergshjärtan. Glada återseenden. Det är nåt med känslan...att stå där mitt i den gulsvarta värmen och höra trumman, applådera, bua, försöka se bollen. Sjunga med i ramsorna. "För varje andetag älskar vi vårt lag". "Broberg är det bästa laget". "Vi älskar Broberg". Ord som berör. Röster som hörs. Gemenskap. Känsla. Bandyportföljer, halsdukar och glögg. Bandykultur.

Matchen tog slut. Stor besvikelse. Trumman och flaggorna packades ihop. Oglada avsked. "Följ med hem" sa någon. Det skulle varit så enkelt. Att hoppa på bussen i sista sekunden. Men jag promenerade hemåt istället. Eller gjorde jag det?  Vad är hemma? Ettan på Södermalm eller känslan i Söderhamn? Jag vet inte. Men en sak vet jag i alla fall. Ett Brobergshjärta slutar aldrig, aldrig slå. Så är det!

/Katarina "Kaktus" Brolin

"Nu är det en liten bit höst, blandat med sommar"

"Grenar trillar ner ibland"

"Året går runt och hösten kommer igen"

/Katarina

Träffade familjen när jag var i Söderhamn förra helgen. En speciell känsla. En speciell familj. Älskar er!

Bästa Tim! Han äter inte längre skor men grisöron är fortfarande en favorit.

Emil kockar och Sofie underhåller på sitt sätt. Som det brukar vara!

Emil och Johanna. Som det ska vara.  

Morgontrött son en lördag eftermiddag.

Avslappnad dotter tar en helt vanlig skottkärrspaus med Tim.

Vi tog en biltur med nära vänner också. Men här lämnade vi Tim hemma. För visst nämnde jag att grisöron är hans favorit?

Saknar er grymt mycke!

/Katarina

Förra helgen: En vilande stamkrog med väderbiten inredning. Lite kallt på stegen. Varmt i hjärtat. Tomt i postlådan. Tystnad bland träden och snö på marken. Händelser. Upplevelser. Sånt som sätter spår...

...som en paus i skottkärran...

...som ett möte med kreativiteten vid havet...

...som vissa kramar...

...och som för mycket snö på en gång.

Ja, allt sånt sätter spår. Det är bra. I morron är det fredag igen. Det är mycket bra. Snart ska jag skriva mer poesi. Kanske i en skottkärra eller vid havet. Det skulle vara jättebra!

                                         /Katarina