Julskyltning i Söderhamn. Snart är det dags igen och jag minns hur det var när jag var liten. Snön. Tomten som snarkade i fönstret. Paketlotteriet. Fiskdammen. Och naturligtvis knäckäpplena som såldes av glada människor i vita, lurviga rockar. Jag tyckte det var konstigt att alla hette Lotta, men det var väl bara så. Mamma köpte alltid ett äpple till mej. Ett blankt, sött, segt och gott äpple. En tradition. Ett varmt minne. En gång om året.

2007 flyttade jag in i en lägenhet i ett mycket speciellt hus. Strax före första advent varje år hände nåt magiskt. Hela undervåningen fylldes av glöggflaskor, äppellådor, sirapsflaskor och en massa vita, lurviga rockar. Jag satt i min soffa och hörde slamret, skratten,fotstegen och sorlet. Visste vad som var på gång. Knäckäpplen skapades! När allt tystnat gick jag ner för trappan. Med backstagepass till knäckäpplenas värld tassade jag in i lokalen. Andaktigt. Förmånsfullt. Där stod dom. Hundratals glänsande, stelnande och väntande äpplen i skenet från adventsstakarna och månen. Rad efter rad efter rad. Det var som att upptäcka en hemlighet som gjorde det hela ännu mäktigare. Nostalgin svepte genom många julskyltningsminnen. Att sätta tänderna i ett segt knäckäpple. Att fiska upp en ännu outforskad påse. Att stoppa ner en kall hand i lotteriburken. Att vinna ett paket. Sånt mindes jag medan jag stod ensam bland alla glänsande äpplen, mitt i natten, med mitt osynliga backstagepass. Min egen, unika tradition.

På söndagen kom de och hämtade allt. Kvar blev tomma äppellådor och sirapsflaskor. En glöggfläck på golvet. Snö som sakta smälte ner i mattan. Tystnaden, tomheten och tacksamheten. Magin och jag.

Nu är huset sålt och jag kommer aldrig mer att få bo där. Visst sörjer jag,  men på söndag är jag i Söderhamn och köper ett knäckäpple. Och medan jag äter det ska jag minnas...

Vi ses på julskyltningen!

/Katarina Kina Brolin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Tillbaka på stamkrogen. Jag är på väg uppåt i livet och jag tror det är därför jag trivs så bra här. På stamkrogen känner jag mig i toppform.  Utsikten skapar insikter. Jag ser längre än vanligt. Hör djupare än förr. Helges traktor är ty...

Det gäller att se vad man faktiskt klarat, inte bara vad man ännu inte lyckats med. Så nu påminner jag mej. Några av mina mål genom livet: Skriva en bok. Check! Vara med på bokmässan i Göteborg. Check! Spela in en skiva med egna texter. Check! Bo vid...

        Jaha. För två år sen flyttade jag in. Blev nybliven Södermalmsbo i andra hand. Nu måste jag flytta ut. Dags att packa igen. Plocka ner det som dolt de trasiga tapeterna. Städa bort mina egna spår. Lämna ytorna omärkta. Plocka ner fri...

Nyss och tjugotvå år sedan. Min dotter Sofie, ny i världen och ska snart uppleva sin allra första jul:   Nyss och tjugo år sedan. Min son Emil, ny i världen och är mitt i sin allra första sommar:   Det känns verkligen som nyss, bilderna frå...

  Min älskade syster Anna en sista aprildag för några, nej många år sen. Jag minns den här stunden så tydligt. Jag och min syster vid brasan. Familjen. Grannarna. Våren. Det känns som nyss. Men mycket har hänt. Jag flyttade hemifrån. Vår lillasyst...