Från dag ett hösten 1967 till många, många dar senare 2011. Så länge bodde jag i Söderhamn. Det är lite förvirrande att plötsligt bo i en storstad. Det är så många saker som är annorlunda, mycket som är nytt. Det tar lite tid att förstå, lära sej vardagen.

Som tunnelbanan: Att hitta rätt ingång, uppgång, linje. Att stå på rätt sida i rulltrappan. Att ta av sej ryggsäcken så man inte råkar nudda någon. (för sånt skapar irritation och arga insändare i tidningen). Att inte äta banan eller prata i telefonen medan man åker. (sånt skapar irritation och arga insändare i tidningen). Att inte råka hosta. (sånt skapar irritation och arga insändare i tidningen). Sånt tar tid att lära sej.

Men jag lär mej. Jag har faktiskt gjort min första "hoppa på i sista sekunden-grej". Jag rusade uppför rulltrappan (på vänster sida förstås), sprang över perrongen och tog ett skutt in i vagnen medan dörrarna sakta stängdes. Sen satte jag mej och undrade vad sjutton jag höll på med...

Hur som helst, jag har gått omkring och letat hemmakänsla. Jag, Maria Katarina, hittade det här:

Och det här damp ner i brevlådan. Kanske är det Stockholms sätt att säga: VÄLKOMMEN, MARIA KATARINA!

Nu ska jag gå ut och lördagsstrosa på Katarina kyrkogård!

/Maria Katarina

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Tillbaka på stamkrogen. Jag är på väg uppåt i livet och jag tror det är därför jag trivs så bra här. På stamkrogen känner jag mig i toppform.  Utsikten skapar insikter. Jag ser längre än vanligt. Hör djupare än förr. Helges traktor är ty...

Det gäller att se vad man faktiskt klarat, inte bara vad man ännu inte lyckats med. Så nu påminner jag mej. Några av mina mål genom livet: Skriva en bok. Check! Vara med på bokmässan i Göteborg. Check! Spela in en skiva med egna texter. Check! Bo vid...

        Jaha. För två år sen flyttade jag in. Blev nybliven Södermalmsbo i andra hand. Nu måste jag flytta ut. Dags att packa igen. Plocka ner det som dolt de trasiga tapeterna. Städa bort mina egna spår. Lämna ytorna omärkta. Plocka ner fri...

Nyss och tjugotvå år sedan. Min dotter Sofie, ny i världen och ska snart uppleva sin allra första jul:   Nyss och tjugo år sedan. Min son Emil, ny i världen och är mitt i sin allra första sommar:   Det känns verkligen som nyss, bilderna frå...

  Min älskade syster Anna en sista aprildag för några, nej många år sen. Jag minns den här stunden så tydligt. Jag och min syster vid brasan. Familjen. Grannarna. Våren. Det känns som nyss. Men mycket har hänt. Jag flyttade hemifrån. Vår lillasyst...