Det gäller att se vad man faktiskt klarat, inte bara vad man ännu inte lyckats med. Så nu påminner jag mej. Några av mina mål genom livet: Skriva en bok. Check! Vara med på bokmässan i Göteborg. Check! Spela in en skiva med egna texter. Check! Bo vid Medborgarplatsen minst ett år. Check! Våga stå på scen och framföra egna verk. Check! Börja blogga. Check! 

Ge ut fler böcker, bo i en cirkusvagn och förändra världen är några av de mål som ligger framför mej...men det kommer. Snart. Just nu är det lördag och jag har friheten att skriva så mycket jag vill...och minnas det här:

Ungdomsboken som gavs ut 2009.

Skivan som spelades in 2009.

Bokbord på Söderhamns bibliotek

Alltså: Jag är inte bara mamma, jag är författare också! Bland annat...

Så är det!

/Katarina Kaktus Brolin

Efter många vägar av mörker

fann jag en väg av ljus

Jag mötte en leende flicka

med flätor och småblommig blus

Säg mig, var har jag hamnat

Det känns som jag vart här förut

Det är hemvägen, svarade flickan

Du hittade hem till slut

/Kina Brolin

"Så ensam, så stark.Vad skulle hon annars kunna vara?

Styrkan var hennes livlina. Ansvaret hennes kall

Ensamheten hennes hemlighet.

Familjen skapade mening. Meningen hade brustit.

Han brukade gå med skjortan slängd över axeln

Snickra lite på lekstugan

Han köpte röd färg och ställde den på hyllan i garaget

Hon minns första barnet. Minns deras första semester.

Minns de första symtomen

Verkligheten tog över för snabbt

Hans skjorta på en galge. Lekstugan färglös.

Hans namn på en overklig sten

Hon drack kaffe vid fönstret varje morgon

Vårdade döda pelargoner. Samlade kraft från barnkramar.

Såg saknaden i den slitna korkmattan

Sorgen städades inte undan med legobitarna

Så stark, så trött. Vad skulle hon annars kunna vara?

Det här blir hennes sista minnen

Varje rynka har en egen historia

Någon rättar till kudden. Droppet kopplas bort.

Hon drack sin sista kopp kaffe igår

Andetagen saktar in. En livslång längtan är över.

Vid fotändan står han, med skjortan slängd över axeln och sträcker ut handen

Hon vänder sig om en sista gång och ser tillbaka på livet

Så stolt, så fri. Vad skulle hon annars kunna vara?"

/Katarina Brolin

(publicerad i "Poesi på en dag 2011")

Nästan som att åka en sprucken båt, mellan svarta vågor som skymmer

den fylls av minnen och glömda förlåt, fylls mycket mer än den rymmer

Nästan som att dras mot havets bott, medan badringar tappar sin luft

att glömma alla de nallar man fått, att glömma alla förnuft

Nästa som att veta att ytan finns, men inte att solen kan lysa

veta att mörkret är allt man minns, och att allt man kan är att frysa

Nästa som att simma med korta tag, uppåt och skymta en strimma

närma sig sakta mot nån slags jag, se små konturer i dimma

Som att förtöja en sliten båt, fast man aldrig förr slagit en knut

att vada mot stranden och bli lite våt, att se mycket mer än förut

Katarina Brolin

(skriven 2006)

(En dikt om några saker vi upplevt, tyvärr...)

När en rektor blundar för mobbads blick-ett brott begås

När en läkare vägrar lyssna på oro-ger en feldiagnos

När en storpsykolog gör en missbedömning-av ren prestige

När polisen hetsjagar trimmad moped-till varje pris

Vem sover då gott i natt?

För när ett sorgset barn inte står pall

När en feldiagnos blir ett cancerfall

När en mobbad förblöder av såren

När en moppegrabb ligger på båren

Vem sover då gott i natt??

Katarina Brolin