Snart åker jag och gör ett besök på stamkrogen igen. Jag åker ca 16. 24,eller runt halv fem för att vara exakt. Snabbtåg. Inga byten. Sittplats. Ingen trängsel. Ett fönster. Snabbglimtar av hus, stationer och människor. Jag hinner se mycket genom tågfönster.

En gång såg jag två killar som drack öl  i en skottkärra utanför ett halvmålat hus. Jag tänker på det ibland, hur dom låg i den där skottkärran medan huset väntade på färg. Den där pausen som gör att man snart orkar lite till. Pausen som ofta är så svårt att hinna unna sej. På snabbtåget hinner jag det. På stamkrogen gör jag det också. Där uppe bland trädtopparna andas jag annorlunda än jag gör på tunnelbanan klockan fem en eftermiddag. Igår fick jag inte ens plats på gröna linjen, så jag gick därifrån.

Men jag har hittat ställen och tillfällen där jag kan andas annorlunda här också. Vitabergsparken. Djurgårdsfärjan i september. Cornelisafton. Fredagar. 

Nu ska jag pallra mej iväg mot jobbet på Lidingö. Sen åker jag och tar en paus i skottkärran.

Fredagsmysig dag till er alla!

Nästan som att åka en sprucken båt, mellan svarta vågor som skymmer

den fylls av minnen och glömda förlåt, fylls mycket mer än den rymmer

Nästan som att dras mot havets bott, medan badringar tappar sin luft

att glömma alla de nallar man fått, att glömma alla förnuft

Nästa som att veta att ytan finns, men inte att solen kan lysa

veta att mörkret är allt man minns, och att allt man kan är att frysa

Nästa som att simma med korta tag, uppåt och skymta en strimma

närma sig sakta mot nån slags jag, se små konturer i dimma

Som att förtöja en sliten båt, fast man aldrig förr slagit en knut

att vada mot stranden och bli lite våt, att se mycket mer än förut

Katarina Brolin

(skriven 2006)

Utsiktens förskola på Lidingö. Naturen överallt. Jag lär mej nåt nytt varje dag.

    "Hjärtan är inte gula men de kan vara svarta"

"Allemansrätten...det är jättemycket god mat"

"När det första lövet blir gult fyller jag år"  

Som sagt: Jag lär mej nåt nytt varje dag!

/Katarina

Ännu en vanlig måndag. Jag har matat en trähäst med löv idag. Missat en buss och hunnit med en annan. Jag har pratat med hönsen utan att få svar. Tappat bort en sång och hittat den igen. Jag har lyssnat på skratt och torkat tårar. Sett en skatt gömmas under en lövhög.

Och jag har lekt en lek om tiden. Ett steg framåt för varje klockslag. Vissa hann före fast alla tog lika många steg. Ibland blev vi jagade av tiden, ibland blev vi fångade. Det var roligt. Det var ju bara en lek....

Så kan livet vara en vanlig måndag.

...ja, ibland blir man påmind om att det faktiskt händer nåt nytt då och då...

...om att avstånd kan försvåra kommunikationen...

... om att våga säga JA till det man vill...

...om att man faktiskt orkar...

...och idag upplevde jag det här:

Ett initiativ för att belysa problematiken kring hemlösheten. Gemenskap, engagemang, musik och värme fyllde Björns trädgård idag. Leran var hal men ingen halkade. Regnet föll men ingen blev för blöt. Många gav och alla fick. En söndag att spara för alltid.

Ja, ibland blir man påmind fast man vet och aldrig glömmer:

Så är det!

Inte ofta vi ses alla tillsammans, men nyss gjorde vi det. Mina älskade barn och systrar! Från vänster: Jag, Emil, Sofie, Anna och Sara. Två till finns med på bilden, men dom syns inte. Men vi vet att dom finns där. Jag ska bli moster. Dubbelmoster!

På bilden nedanför är Emils tjej Johanna åxå med.

Vissa saker finns bara i Söderhamn och ingen annanstans i världen:

Just dom här kaffemuggarna...hundarna....forsbackabron, Emil och Johanna.....Och just den här kringlan.

Så är det.

/Katarina 

Varje jobb har sin speciella känsla. Varje jobb har många sidor. Arbetslösheten också.  Här syns några glimtar ur mitt arbetsliv då, och nu...

Varierande jobbliv...Jag har bytt blöjor och hittat på sagor. Planerat häckplantor och krattat sandgravar. Skapat nätverk och mässa. Lagat mat. Bakat. Hängt upp jackor. Städat allt från toaletter till kaptenshytter. Tömt sopor. Kramat. Lyssnat. Pratat. Löst konflikter. Tröstat. Guidat. Gett service och en hjälpande hand.

Men i hjärtat är och förblir jag också författare, poet, låtskrivare och mycket mer!

"Hönorna är barfota, mamma" (sofie 2 år och 9 månader)

"Hönor kan inte köra bil, dom har ju inga händer" (pojke, 4 år)

"Fåglar är magiska, för dom kan flyga"(flicka 5 år)