Inte ofta vi ses alla tillsammans, men nyss gjorde vi det. Mina älskade barn och systrar! Från vänster: Jag, Emil, Sofie, Anna och Sara. Två till finns med på bilden, men dom syns inte. Men vi vet att dom finns där. Jag ska bli moster. Dubbelmoster!

På bilden nedanför är Emils tjej Johanna åxå med.

Vissa saker finns bara i Söderhamn och ingen annanstans i världen:

Just dom här kaffemuggarna...hundarna....forsbackabron, Emil och Johanna.....Och just den här kringlan.

Så är det.

/Katarina 

Varje jobb har sin speciella känsla. Varje jobb har många sidor. Arbetslösheten också.  Här syns några glimtar ur mitt arbetsliv då, och nu...

Varierande jobbliv...Jag har bytt blöjor och hittat på sagor. Planerat häckplantor och krattat sandgravar. Skapat nätverk och mässa. Lagat mat. Bakat. Hängt upp jackor. Städat allt från toaletter till kaptenshytter. Tömt sopor. Kramat. Lyssnat. Pratat. Löst konflikter. Tröstat. Guidat. Gett service och en hjälpande hand.

Men i hjärtat är och förblir jag också författare, poet, låtskrivare och mycket mer!

"Hönorna är barfota, mamma" (sofie 2 år och 9 månader)

"Hönor kan inte köra bil, dom har ju inga händer" (pojke, 4 år)

"Fåglar är magiska, för dom kan flyga"(flicka 5 år)

(En dikt om några saker vi upplevt, tyvärr...)

När en rektor blundar för mobbads blick-ett brott begås

När en läkare vägrar lyssna på oro-ger en feldiagnos

När en storpsykolog gör en missbedömning-av ren prestige

När polisen hetsjagar trimmad moped-till varje pris

Vem sover då gott i natt?

För när ett sorgset barn inte står pall

När en feldiagnos blir ett cancerfall

När en mobbad förblöder av såren

När en moppegrabb ligger på båren

Vem sover då gott i natt??

Katarina Brolin

Från en glesbefolkad stamkrog till trängselskatt.

Från luftiga gågatan till Drottninggatan.

Från rivna hyreshus till bostadskö.

Från stämpelkort till jobb.

Från litet till stort.

Efter mer än 40 år i  Södehamn försöker jag förstå hur det är att bo i Stockholm. Sånt som jag bara läst om, hört om.

En andrahandslägenhet på Söder.

Det har jag nu.

Åka tunnelbana till jobbet. Springa i rulltrapporna. Ta en promenad till Mosebacke. 

Sånt gör jag nu.

Jag har blivit erbjuden fast anställning. Sånt som jag bara läst om, hört om.

Här finns många möjligheter och mycket att göra. I Söderhamn finns de människor jag älskar mest. 

Avståndet påverkar närheten. Tiden fungerar annorlunda. Jag köper tågbiljetter för kramarnas skull. Sånt som jag bara läst om, hört om...

/Katarina

(En regnig lördag på Söder och jag ska skriva på nästa bok, nästa dikt, nästa låttext, nästa blogginlägg.)

Livet är förändring!

Stamkrogen finns kvar, men inte i samma skick som då. Nu klättrar man dit på helt egen risk och tystnaden har ersatt musiken från fjällräven. Utsikten är lika kraftfull som förr men man ser sällan någon sitta och hänga i den fastspikade soffan.

Jag är fortfarande stamgäst, men inte lika ofta. Senaste gången jag var där satt jag ensam med min skugga och lyssnade på ekot från Helges traktor.

Idag bor jag många, många mil från stamkrogen, men det skriver jag mer om snart. Nu är det dags att skynda till jobbet. En promenad, några tunnelbanestationer och en bussresa bort jobbar jag nu. Bland granar, kottar, mossa, fjällrävenryggsäckar och en massa glada människor.

Och idag är det fredag. Kanske skriver jag en dikt och äter lite vit choklad ikväll. Kanske bloggar jag lite till. Men nästa fredag ska jag göra ett besök på stamkrogen igen. Kanske sätter jag mej i den solblekta skinnsoffan och skriver en dikt till min skugga.

Livet är naturligt!

Katarina

http://www.demolatar.se/play5433/herrkentz/den-finaste-angel-som-finns

http://www.demolatar.se/play6623/herrkentz/medan-ingen-forstod

http://www.demolatar.se/play5435/herrkentz/barnen-av-glas

http://www.demolatar.se/play5436/herrkentz/slita-dig-loss

Har du tröttnat på jordnötter, asfalt och plana dansgolv? Vill du pröva kottar, mossa och lätt snedspikade trägolv istället? Då ska du göra ett besök på Stamkrogen.

Under påskhelgen var det premiär för Stamkrogen. Vi följde med ett tjugotal nyfikna bybor längs stigen och vidare upp mot trädtopparna. Väl framme, fyra meter upp, sjunker vi ner i en av skinnsofforna och häpnar över utsikten.

­"Man ser ända ner till Helges garage" utbrister en ung man med kepsen bak och fram. De övriga nickar instämmande.

Musiken strömmar ur en fjällräven-ryggsäck. "Stereon är inbyggd i ryggsäcken, så att vi lättare kan frakta den upp och ner" säger bartendern. Han berättar också att alla möbler är fastspikade i golvet, som en försiktighetsåtgärd. "Det kan gunga rejält vid storm" förklarar han.

Stamkrogens ägare verkar ha tänkt på det mesta. Förutom två skinnsoffor och en unik stereo finns här två rejäla bord, ett soligt läge och en postlåda. "Det händer ju att vi får flygpost" skrattar bartendern.  

Festen börjar ta fart och stämningen är på topp. Mannen med kepsen utbringar en skål medan en ekorre kilar förbi på räcket. Solen står precis över Helges garage och några måsar passerar så nära att jag kan känna vingslagen fläkta mot kinden.  Här kommer jag alltid att vara stamgäst.