(En dikt om några saker vi upplevt, tyvärr...)

När en rektor blundar för mobbads blick-ett brott begås

När en läkare vägrar lyssna på oro-ger en feldiagnos

När en storpsykolog gör en missbedömning-av ren prestige

När polisen hetsjagar trimmad moped-till varje pris

Vem sover då gott i natt?

För när ett sorgset barn inte står pall

När en feldiagnos blir ett cancerfall

När en mobbad förblöder av såren

När en moppegrabb ligger på båren

Vem sover då gott i natt??

Katarina Brolin

Från en glesbefolkad stamkrog till trängselskatt.

Från luftiga gågatan till Drottninggatan.

Från rivna hyreshus till bostadskö.

Från stämpelkort till jobb.

Från litet till stort.

Efter mer än 40 år i  Södehamn försöker jag förstå hur det är att bo i Stockholm. Sånt som jag bara läst om, hört om.

En andrahandslägenhet på Söder.

Det har jag nu.

Åka tunnelbana till jobbet. Springa i rulltrapporna. Ta en promenad till Mosebacke. 

Sånt gör jag nu.

Jag har blivit erbjuden fast anställning. Sånt som jag bara läst om, hört om.

Här finns många möjligheter och mycket att göra. I Söderhamn finns de människor jag älskar mest. 

Avståndet påverkar närheten. Tiden fungerar annorlunda. Jag köper tågbiljetter för kramarnas skull. Sånt som jag bara läst om, hört om...

/Katarina

(En regnig lördag på Söder och jag ska skriva på nästa bok, nästa dikt, nästa låttext, nästa blogginlägg.)

Livet är förändring!

Stamkrogen finns kvar, men inte i samma skick som då. Nu klättrar man dit på helt egen risk och tystnaden har ersatt musiken från fjällräven. Utsikten är lika kraftfull som förr men man ser sällan någon sitta och hänga i den fastspikade soffan.

Jag är fortfarande stamgäst, men inte lika ofta. Senaste gången jag var där satt jag ensam med min skugga och lyssnade på ekot från Helges traktor.

Idag bor jag många, många mil från stamkrogen, men det skriver jag mer om snart. Nu är det dags att skynda till jobbet. En promenad, några tunnelbanestationer och en bussresa bort jobbar jag nu. Bland granar, kottar, mossa, fjällrävenryggsäckar och en massa glada människor.

Och idag är det fredag. Kanske skriver jag en dikt och äter lite vit choklad ikväll. Kanske bloggar jag lite till. Men nästa fredag ska jag göra ett besök på stamkrogen igen. Kanske sätter jag mej i den solblekta skinnsoffan och skriver en dikt till min skugga.

Livet är naturligt!

Katarina