Nästan som att åka en sprucken båt, mellan svarta vågor som skymmer

den fylls av minnen och glömda förlåt, fylls mycket mer än den rymmer

Nästan som att dras mot havets bott, medan badringar tappar sin luft

att glömma alla de nallar man fått, att glömma alla förnuft

Nästa som att veta att ytan finns, men inte att solen kan lysa

veta att mörkret är allt man minns, och att allt man kan är att frysa

Nästa som att simma med korta tag, uppåt och skymta en strimma

närma sig sakta mot nån slags jag, se små konturer i dimma

Som att förtöja en sliten båt, fast man aldrig förr slagit en knut

att vada mot stranden och bli lite våt, att se mycket mer än förut

Katarina Brolin

(skriven 2006)