Direktlänk till inlägg 19 oktober 2012
Stamkrogen finns kvar, men inte i samma skick som då. Nu klättrar man dit på helt egen risk och tystnaden har ersatt musiken från fjällräven. Utsikten är lika kraftfull som förr men man ser sällan någon sitta och hänga i den fastspikade soffan.
Jag är fortfarande stamgäst, men inte lika ofta. Senaste gången jag var där satt jag ensam med min skugga och lyssnade på ekot från Helges traktor.
Idag bor jag många, många mil från stamkrogen, men det skriver jag mer om snart. Nu är det dags att skynda till jobbet. En promenad, några tunnelbanestationer och en bussresa bort jobbar jag nu. Bland granar, kottar, mossa, fjällrävenryggsäckar och en massa glada människor.
Och idag är det fredag. Kanske skriver jag en dikt och äter lite vit choklad ikväll. Kanske bloggar jag lite till. Men nästa fredag ska jag göra ett besök på stamkrogen igen. Kanske sätter jag mej i den solblekta skinnsoffan och skriver en dikt till min skugga.
Livet är naturligt!
Katarina
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 |
24 | 25 |
26 | 27 |
28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|